Årets nordiska verk
Eva/Ida
Nadine Mackell
Cappellen Damm
Jurygruppens motivering
På en lyrisk prosa skildrer Nadine Mackell det skjøre, sårbare og kraftfulle i den oppbrusende lesbiske kjærligheten. Med et humoristisk blikk får vi se alle de nakne, vonde og forelska øyeblikkene sammen - like svart-hvitt og rosenrødt om hverandre som det ofte er i menneskelige relasjoner. Minnet av forelskelsen blir et fond for tekstens bevegelse - mellom helse og sykdom, fra småbygd til storby og gjennom hele følelsesspekteret fra hverdagslig irritasjon til sinne til begjær og ensomhet. Med omsorgsfullhet tar teksten psykisk uhelse på største alvor og gjør Eva/Ida til et sterkt vitnesbyrd om kjærlighetens rekkevidde og begrensninger. (övers. Amanda Anvar).
På en lyrisk prosa skildrar Nadine Mackell det sköra, sårbara och kraftfulla i den uppbrusande lesbiska kärleken. Genom en humoristisk blick får vi bevittna de nakna, smärtsamma och kärleksfulla stundrna – svartvitt och rosenrött om varandra, så som det ofta är i mänskliga relationer. Minnet av förälskelsen blir en fond för textens rörelse – mellan hälsa och sjukdom och från landsbygd till stad och genom hela känslospektrat från vardaglig irritation till ilska och begär och till ensamhet. Med omsorgsfullhet tar texten psykisk ohälsa på största allvar och gör Eva/Ida till ett starkt vittnesmål om kärlekens räckvidd och begränsningar.
Hund, stille
Luka Holmegaard
OVBIDAT
Jurygruppens motivering
I det tilsyneladende lille værk Hund, stille skriver Luka Holmegaard sig ud af en smertefuld tavshed. Det smertelige i at blive gjort tavs, den historiske udeladelse af queer-erfaringer – tavsheden som et disciplinerende og undertrykkende værktøj. Luka Holmegaards omsorgsfulde reflektioner, som klogt, følsomt og på poetisk vis sætter fokus på både det tavse og det artikulerede sprog, gør Hund, stille til et stort og et yderst vigtigt værk at fremhæve i den queerlitterære samtale. (övers. Carla Rafaella Denalie Gianetti, Rúni Weihe).
I det skenbart lilla verket Hund, stille, skriver Luka Holmegaard utifrån tystnadens smärta. Smärtan av att bli tystad, det historiska tystandet av queera erfarenheter – tystnaden som ett disciplinerande och förtryckande verktyg. Luka Holmegaards omsorgsfulla reflektioner som klokt, känslosamt och poetiskt sätter fokus på både det tysta och det artikulerade språket, gör Hund, stille till ett stort verk och ett ytterst viktigt verk att lyfta fram i det queerlitterära samtalet.
Naasuliardarpi
Niviaq Korneliussen
Milik Publishing
Jurygruppens motivering
Korneliusennip sakkortumik ersarissumillu kalaallit inuiaassusaata oqaluttuarisaanerat mamianartumik, tarnikkut nappaatit imminortarnerillu annertuut allaaserai. Naasuliarolarpi atuakkiaavoq attortinnartoq toqumut inuunermullu piumassusaq. Oqaasilerisutut – quianartumik ilumoorsaarnerluttaaq atorlugu – Naasuliasolarpi ilukkut attortitsisuuvoq, kinguneralugulu annersaaneq inuiaaqatigiinngortitsinerlu oqaluttuarisaanermut inuunerpullu maannakkunut akisussaasoq. (övers. Pilutaq Larsen Ström, Signe Åsblom).
Med råhed og poetisk styrke skriver Korneliussen en smertefuld historie om det grønlandske samfund; om psykisk sygdom og om høje selvmordsrater. Naasuliardarpi er et rørende og poetisk værk om længsel, ikke kun efter døden, men også efter livet. Med stor sans for sprog - og med humor og alvor - rammer Naasuliardarpi os direkte i kroppen og står tilbage som en evig påmindelse om den vold, kolonialismen er ansvarlig for - historisk og ind i vores tid.
Med råhet och poetisk styrka skriver Korneliussen fram en smärtsam berättelse om det grönländska samhället; om psykisk ohälsa och om höga självmordstal. Naasuliardarpi är ett skälvande och poetiskt verk om längtan, inte enbart efter döden, men också livet. Med stor känsla för språket – och med humor och allvar – träffar Naasuliardarpi oss direkt i kroppen och blir kvar som en evig påminnelse om det våld som kolonialismen bär ansvar för – historiskt och in i vår tid.
Sólgarðurin
Beinir Bergsson
Forlagið Eksil
Jurygruppens motivering
Úr teimum minstu og at síggja til mest trongu rúmunum – í seinginini í kamarinum og í garðinum hjá ommuni – eydnast Beinir Bergsson at lata eina tráan og ein seksualitet spíra fram, og vaksa seg úr teimum mørkum, sum søguliga hava avmarka teimum. Sjálvt minsta kelingin gerst til ein heilan heim í Sólgarðinum. Tað finnist eitt klárt fyrr og aftaná hetta yrkingasavnið; hon broytti føroyska landslagið og føroyska málið. Við Sólgarðinum slapp ein rúsandi hugur millum menn fann heim. (övers. Rúni Weihe).
Ud af de mindste og tilsyneladende trange pladser – i sengen i soveværelset og i mormorens have – lykkes Beinir Bergsson at lade et begær og en seksualitet spire og vokse ud af de barrierer, som historisk har begrænset dem. Selv den mindste berøring bliver i Solhaven til en hel verden. Der findes et tydeligt før og efter med denne digtsamling; den forandrede det færøske landskab og det færøske sprog. Med Solhaven blev det muligt for en ekstatisk lyst mellem mænd at finde sted. (övers. Rúni Weihe).
Från de minsta och till synes trånga utrymmena – i sängen i sovrummet och i mormoderns trädgård – lyckas Beinir Bergsson låta ett begär och en sexualitet spira och växa fram över trösklarna som historiskt sett begränsat dem. Även den minsta smekning blir till en hel värld i Sólgarðurin. Det finns ett tydligt före och efter med denna diktsamling; den förändrade det färöiska landskapet och det färöiska språket. Med Sólgarðurin kunde en berusande lust mellan män hitta hem.
Suuri märkä salaisuus
Niko Hallikainen
Otava
Jurygruppens motivering
Suuri märkä salaisuus on runollinen romaani joka kertoo 1990-luvun Suomesta. Itä-helsinki saa oman makunsa sekä äänensä tässä kauniissa ja raassa kasvutarinassa, jossa seuraamme yksinhuoltajaäidin pojan kehitystä. Niko Hallikaisen romaani on queer kuvaus luokkaeroista ja kapitalismin julmuudesta. Tämä on kertomus jota olemme kaivanneet. (övers. Milla Leksinen, Nea Ruth).
Suuri märkä salaisuus är en poetisk roman om 1990-talets Finland. Östra Helsingfors får en egen smak och röst i denna vackra och råa uppväxtskildring där vi följer en pojke uppvuxen med en ensamstående mamma. Niko Hallikainens roman är en queer skildring av klassklyftor och kapitalismens brutalitet som vi har längtat efter att läsa.